MILJÖ

21a Okt -16

Här är en artikel ur Teknikens Värld jag tagit mig friheten att saxa in här under Miljö-fliken. Detta ämne tycker jag är så fascinerande så jag kan inte släppa det.

Ny elbil smutsigare än gammal bensinbil

Vilken bil är egentligen mest miljövänlig, en törstig äldre eller en ny bränslesnål? Sett till utsläpp under tillverkningsprocess och driftutsläpp kan det vara så att det är mer skonsamt för miljön att behålla din gamla bil, enligt ny forskning.

bild-1-miljo-teknikens-varld

Biltillverkarna vill såklart att vi ska konsumera mer och införskaffa nya bilar som på papperet ser ut att vara avsevärt mycket miljövänligare än äldre bilar. Plus att vi kan lätta vårt samvete med att köra runt i en bil som släpper ut mindre koldioxid, men är nya bilar verkligen så miljövänliga som de verkar?
Det kan nämligen vara så att till och med elbilar kan vara större miljöbovar än en tio år gammal bil med förbränningsmotor.

Mike Berners-Lee, ledande expert på koldioxidutsläpp och forskare vid Lancaster University, säger att det kan vara mer miljövänligt att helt enkelt behålla din gamla bil.
Baserat på hans forskning beräknas en ny bil, under tillverkningsprocessen, släppa ut cirka 600 kg koldioxid per 10 000 kronor slutkonsumenten spenderar på bilen.
Som exempel tar vi en Volkswagen Golf 1,2 TSI BlueMotion som släpper ut 114 gram koldioxid per kilometer. I snitt kör svenska bilägare 1 200 mil om året, eller 6 000 mil på fem år. Detta motsvarar 6,84 ton koldioxid. Men då bilen kostar 197 500 kronor i inköp har den redan producerat drygt 11,8 ton koldioxid redan innan den rullat en meter. Enligt Berners-Lees teori släpper bilen då ut hela 18,68 ton koldioxid de första fem åren.
Jämför vi detta med en tio år gammal Golf 1,4 TSI som släpper ut 149 gram per kilometer uppgår det totala utsläppet under fem år till 8,94 ton koldioxid. Om vi kompenserar med 10 gram per kilometer extra för att bilen troligen inte är lika ”ren” som när den var ny blir siffran ändå avsevärt mycket lägre än den för en ny bil, 9,54 ton.
I verkligheten krävs det dock en del för att hålla en äldre bil på vägarna, åtgärder som även de genererar koldioxidutsläpp. Hur mycket utsläpp det genererar är dock nästintill omöjligt att uppskatta, men för att nå upp till de utsläppssiffror en ny bil genererar krävs en ohyggligt opålitlig bil.

bild-2-miljo-teknikens-varld

Hur ser då utsläppssiffrorna ut för en bil som verkligen är byggd för att vara miljövänlig? Som exempel tar vi laddhybriden Golf GTE som enligt Volkswagen endast släpper ut 37 gram per kilometer. Men på grund av att den använder batterier och den teknik som krävs för att bygga bilen blir dess koldioxidutsläpp högre än för en konventionell bil. Endast under tillverkningen blir det hela 22,56 ton koldioxid, plus 2,22 ton utsläpp under de fem första åren.
En ren elbil som e-Golf är inte mycket bättre den. Även om vi bortser från hur elen den laddas med produceras och endast ser till tillverkningsprocessen, släpper den ut cirka 23,4 ton koldioxid innan den ens nått kunden.
Till och med om du skulle köpa en tio år gammal Volvo XC90 V8 som släpper ut hela 317 gram per kilometer skulle du komma undan med lägre utsläpp. På fem år, eller 6 000 mil, blir siffran 19 ton koldioxid.

skarmklipp Katja Tasala Gradin.

 Men ligger det verkligen någon sanning i detta tankesätt?
– Ja absolut! Det är generellt sett ­alltid bättre att försöka använda saker så länge som möjligt, vare sig det gäller bilar, telefoner eller kläder. Att byta en fullt funktionell bil mot en nytillverkad är inte ekologiskt hållbart, säger Katja Tasala Gradin, doktorand på Institutionen för Maskinkonstruktion, Eco Design på KTH.

Biltillverkarna gillar att skryta om att tillverkningsprocessen för nya bilar har förbättrats de senaste åren, hur skiljer sig tillverkningsutsläppen för tio år sedan jämfört med dagens?

– Skulle de i dag tillverka en exakt likadan bil som för tio år sedan skulle tillverkningen vara renare. Men på grund av att bilarna nu är avsevärt mycket mer avancerade och kräver avancerade material gör det att tillverkningsprocessen producerar mer koldioxid.
– Detta betyder även att nyare bilar blir svårare att återvinna på rätt sätt, just på grund av alla avancerade material. Särskilt elbilar som i verkligheten inte alls är så miljövänliga som biltillverkarna vill få oss att tro.
Så ur ett miljöperspektiv ska vi alltså försöka använda våra befintliga bilar så länge som möjligt?
– Det korta svaret är ja. Konsumera mindre helt enkelt.

Robin Törnros Teknikens Värld 31 maj 2016 bensin, biltillverkare, biltillverkning, diesel, elbil, jämförelse, koldioxid, koldioxidutsläpp, miljö, miljöarbete, miljöpåverkan

 http://teknikensvarld.se/ny-elbil-smutsigare-an-gammal-bensinbil-303747/.

Coolt, va!  /Pelle 

 

______________________________________________________________________

13e Okt -16

Några år på nacken, 2013 tror jag det var… men läs och begrunda;

Straffskatt på tunga bilar: ”Ett populistiskt feltänk”

Ett containerfartyg i hamn bidrar till mer utsläpp än 350.000 bilar – och betänk att det finns cirka 100.000 fraktfartyg i världen. Men istället för att ta itu med detta problem föreslår regeringen en straffskatt på tunga bilar. ”Europas politiker har spårat ur”, skriver entrepenören Lars Carlström.

Lars Carlström är initiativtagare för ett antal projekt för svensk bilindustri, bland annat Saab Automobile. (Klicka på bilden för att läsa om Carlströms inblandning i Saab-affären).

Regeringens ansträngningar för en livskraftig fordonsindustri i Sverige är mycket dåliga – och anledningen kan man bara spekulera i. Nu föreslår regeringen dessutom en straffbeskattning på tunga och törstiga bilar, något som bara kan sammanfattas som ett populistiskt feltänk.

Under åren 2006-2010 försvann 24.000 arbetstillfällen i industribranschen, en bransch som omsätter mer än 150 miljarder kronor, vilket motsvarar 12 procent av vår totala export. Därmed den enskilt största näringen i Sverige det land som är mest beroende av sin fordonsindustri för export och sysselsättning.

Nu har regeringen tillsatt två radikala utredare, Thomas B Johansson och Per Kågesson, vars resultat ser ut att få allvarliga konsekvenser för vår redan hårt prövade bilindustri, och då i synnerhet Volvo. Deras förslag går ut på att straffbeskatta tunga bilar som har ett utsläpp på mer än 120 gram koldioxid/km. I kronor och ören betyder detta upp till 40.000 kronor för en stor Volvo.

Historiskt sett är utsläppen från moderna bilar försumbara, även en stor Volvo har en marginell miljöpåverkan. Men bilarnas utsläpp har blivit en populistisk fråga ibland politiker i Europa, vilket blivit till ett hot mot vår Svenska bilindustri. Och saken bygger

på politikers okunskap om var problemen finns – men bilar syns, alltså är de ett problem.

Ett fraktfartyg drivs i de flesta av fall på restprodukter från petroliumindustrin, mycket giftigt och upp till 1.000 gånger smutsigare än lastbilsdiesel – men billigt. Ett containerfartyg i hamn bidrar till mer utsläpp än 350.000 bilar – och betänk att det finns upp till 100.000 fraktfartyg i världen. Ett fraktfartyg opererar 24 timmar om dygnet, det betyder att 15 containerfartyg släpper ut lika mycket som världens samlade bilpark om cirka 750 miljoner bilar. Fartygsindustrin idag är på samma nivå som bilindustrin var 1965.

Om man nu inte drar alla fartyg över en kam utan reducerar utsläppsvärdena till ett snitt, då bidrar fartygen till mer än 500 gånger så höga utsläpp som den samlade bilflottan, men från politiskt håll är det tyst, trots att det dessutom är hundratusentals dödsfall relaterade till dessa utsläpp. Det som sker långt från oss och det som vi inte ser är tydligen inte ett problem för våra politiker.

Vi bör ändra fokus, låt Thomas B Johansson och Per Kågesson arbeta med verkliga problem istället för att slå in öppna dörrar.

Text: Lars Carlström

______________________________________________________________________

23e Sept -16

Den här artikeln av Katarina Östholm tycker jag är riktigt intressant. Att man bör räkna på hela miljöpåverkansavtrycket istället för att kortsiktigt se vad den nytillverkade bilen släpper ut. Det är lätt att förstå bilbranchen som vill göra sina vinster. Resonemanget är lite som exemplet med de människor som sitter hemma vid köksbordet och ser att det är extrapris på något i det stora köpcentret. En del kan åka hur långt som helst för ett extrapris, utan att tänka på att resan kostade mer än de tjänade. Alltså, man måste se till helheten. Läs och begrunda:

katarina-ostholm

Hon är säker, gamla Bettan.

Även om det är 25 minusgrader och jag glömt sätta i motorvärmaren så mullrar hon snällt i gång. Hon tar sig fram på knöliga skogsvägar, går på låga oljenivåer utan att knorra, drar en bra bit under litern och är en driftsäker klippa. Som en sann primadonna vickar hon på stjärten i vinterväglag, men vi har kamperat ihop rätt länge nu och jag har lärt mig parera hennes små egenheter. Vi är lite lika, min gamla bil och jag. Vi har varit ute länge i svängen och börjar ärligt talat se rätt medfarna ut – speciellt som vi inte är så petiga med ytlacken. Vi är ganska rostiga och det skallrar lite här och där när man trycker på gaspedalen – men vi är billiga i drift och något fel på grundkonstruktionen är det inte.

Ute på vägarna blir vi omkörda mest hela tiden. En efter en susar de förbi med artigt blinkande xenonljus – vindsnabba, strömlinjeformade bilar som blixtrar fram med superdesignade blinkers och olika fina namn skrivna i silverglänsande relief. Men jag sitter nöjd där jag sitter. Gamla Bettan har inte bara överlevt flera generationer flashiga fordon som är skrot efter sådär 15-18000 mil – hon är dessutom en av landets miljövänligaste bilar.

Sett till livslängden, och det faktum att gamla Bettan fortfarande är i bruk och inte blivit kasserad och utbytt flera gånger om, är hon i själva verket rena miljövinsten. Miljöbelastningen av att tillverka och köra de eller de bilar som skulle ha ersatt henne – även de grönaste hybriderna – överskrider många gånger den skada gamla Bettan gör under sin långa livstid.

Det handlar om hållbarhet. Olja ska pumpas upp och förvandlas till olika bränslen och smörjmedel och dessutom ingå som kemisk komponent i en lång rad produkter. Malm ska brytas, förädlas, gjutas, svetsas, svarvas och slipas till bildelar. Allt detta och mycket mer sker i bilindustrins komplicerade, giftstinna och koldioxidtunga nätverk av varor och tjänster som löper kors och tvärs över planeten. Att de nya bilarna är fullpackade med märkesunika lösningar – som dessutom ändras med varje årsmodell – tvingar fram en absurd nyproduktion och konsumtion av allt från blinkersinsatser till avgassystem. Gamla Bettan, välsigne henne, nöjer sig med begagnade reservdelar från skroten och det inte särskilt ofta.

Som grädde på moset är hon enkel att reparera. När andra bilar, fullproppade av avancerad elektronik, måste bogseras till svindyra märkesverkstäder kan vilken bilmekaniker som helst lappa ihop henne.

I sin definition av begreppet ”miljöbil” utgår Transportstyrelsen ensidigt från utsläpp. ”En miljöbil ska ha låga utsläpp av växthusgasen koldioxid. Den ska också vara så ren som möjligt ur avgassynpunkt, vilket betyder att den framför allt ska ha låga utsläpp av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar.” Det är förstås något som bilindustrin gärna hakar på. Vad kan vara bättre än att köpa den senaste, bränslesnålaste bilen med lägsta utsläppen? Biljätten Toyota är bara en i raden som frestar med gröna argument:

”På Toyota nöjer vi oss inte med ett fåtal modeller som drar mindre bränsle och släpper ut minimalt med koldioxid. Då vore vi inte Toyota. Nedan hittar du hybrider i alla storlekar, för alla plånböcker… ja, helt enkelt en för varje livspussel. Klicka vidare och upptäck vilken som passar dig bäst!”

För varje så kallad miljöbil som lämnar löpande bandet belastas miljön i själva verket allt hårdare. Och det är högtryck i bilhallarna – en mätning utförd i höstas visade att försäljningen av nya bilar i Sverige hade ökat med tolv procent jämfört med året innan. Samtidigt minskar den genomsnittliga körsträckan, och det är faktiskt inte bilarna på glesbygden som körs längst – det är bilarna i Stockholm, Uppsala och Jönköping. Bilen är en utmärkt symbol för den fartblinda konsumtions- och tekniktro som gör att vi färdas i 180 kilometer i timmen mot avgrunden med det superstarka xenonljuset flödande ur lyxiga extralysen. Vad vi inte ser är att vi blir uppskörtade och flådda in på bara skinnet av en gigantisk industri som framför allt är intresserad av att tjäna pengar – så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt – och för vilken miljön bara är det senaste i raden av säljargument.

Den gröna bluffen är på ett sätt väldigt vacker. Energisnålare tvättmaskiner, nya generationens dammsugare, morgondagens datorer och telefoner – den nya, gröna tekniken ska rädda världen. Detta vällovliga syfte ger oss en effektiv ursäkt att slippa bryta med vår bekväma vardag och ett ingrott mönster av eskalerande produktion och konsumtion tills döden skiljer oss åt. Och vi slipper slå hål på den fattiga illusion av rikedom som nya ägodelar ger. Jag vet inte hur många gånger jag hört det. ”Du måste byta ut den där skrothögen, den är ju en miljökatastrof”. Men det är just det hon inte är. Hon är 22 år och har snart gått 52 000 mil och jag tror att hon kommer att rulla några tusen mil till, trots att jag verkligen inte tar särskilt väl hand om henne. Nej, jag behåller nog min gamla bil. Och blinkar vänligt med hennes klena helljus nästa gång du möter oss på vägen.

Katarina Östholm  0620-257 90katarina.ostholm@mittmedia.se   http://www.allehanda.se/kultur/katarina-ostholm-den-grona-bluffen-om-miljobilar-och-andra-vackra-logner

________________________

Min ”gamla Bettn” var en vit Volvo 245 -79 som jag hade i 25 (tjugofem) år. När jag med tungt hjärta lämnade henne för skrotning hade hon gått 62 000 mil. Fortfarande med perfekt kompression och cylindertryck. Jag var noga med att byta olja och filter ofta, men det som till slut gjorde att hon fick lämna in var det kompletta slitaget över allt. Dörrlås, fläkt gångjärn, fördelardosa, förgasare mm mm. Det blev helt enkelt inte tidsmässigt försvarbart att låta henne leva. Jag köpte därför en nyare -90 likadan Vit 245 (eller 240 combi som den egentligen heter) Jag kör min ”Berra” varje vinter numer, som en riktig… miljöbil.  /Pelle

 

____________________________________________________________________________________

Bautamotor

Eftersom jag själv är en naturmänniska av vana och hävd kan jag härmed meddela för alla som funderar på hur miljön påverkas av en dylik stor motor.

Jag ska lösa det med att låta motorn drivas med  sprit. Motorn konstrueras alltså redan från början för etanol, alltså E85. 

Etanol C2H5OH (etylalkohol) består av två kolatomer, en syreatom och sex väteatomer. När det används som bränsle i en väl inställd förbränningsmotor bildas endast koldioxid och vatten. Koldioxiden är skapad i nutid, inte från fossilt bränsle, och påverkar alltså inte växthuseffekten. Att tillverkningsprocessen skapar problem i utvecklingsländer är en myt. Se Fores studie:

http://fores.se/etanolens-hallbarhet-en-litteraturstudie-fores-studie-20127/

____________________________________________________________________________________

DRIVMEDELSFRÅGAN

Jag är vansinnigt irriterad på politiker som inte kan ta ett adekvat beslut i drivmedelsfrågan beträffande fordon. Att sitta i Stockholm och tycka att endast skattehöjning är det bästa beslut man kan ta för att främja miljön, tycker jag är horribelt, korkat och helt ansvarslöst. Eftersom världen ser ut som den gör (ett drömscenario vore att det var fred på jord) med oro och spänning båd här och där, borde vi satsa på inhemsk energiproduktion istället.

Låt bönderna odla spannmål för etanolproduktion, raps för dieselbilar och låt Björn Gillberg få bygga den stora metanolfabriken, genom att styra politiken i den riktningen. Låt oss bli helt oberoende av fossila bränslen, vilket skulle gynna oss, inte bara ur miljösynpunkt, utan också ur beredskapssynpunkt. Om vi i en krissituation hamnade i ett oljeembargo, så skulle Sveriges fordonsflotta tvärstanna. Vi skulle inte kunna få mat levererat, ens om vi i landet hade någon. (Vi importerar två tredjedelar av vad vi äter) På 40-talet kunde vi använda gengas, så bilarna kunde köras, men nu skulle det bli stopp, Vad göra?  Jag har uppfattningen att det hela är ett moment 22. Politikerna säger att de inte skall påverka utvecklingen, utan låter marknaden bestämma. Bilfabrikanterna tillverkar knappast etanol-/metanolbilar, eftersom det inte finns så många pumpar, och mackägarna bygger inte fler pumpar, för det finns så få etanolbilar.

DETTA BORDE ÅTGÄRDAS OMEDELBART!!!

Att politiker ofta är inskränkta, kortsiktiga och faktiskt tom helt korkade kan vi nu se i försvarspolitiken. Att efter fjuttiga femton år, och det svenska försvarets nedbantning med 90%, helt plötsligt vakna upp och upptäcka att ”kejsaren inte har några kläder”… eller, alltså att ryssen har bomber och granater. Det har i ett decennie gått att läsa att gas och oljepengar pumpats in i deras militära upprustning, så det är ingen nyhet. Det handlar bara om att vara vaken och TÄNKA. Detta borde göras i drivmedelsfrågan NU!!!

____________________________________________________________________________________

© Copyright: Kopiering tillåten om källan anges.